|
Nivåer
av medvetande och verklighet
Vårt medvetande
är föränderligt. 
Vi kan lära oss att uppfatta och hantera olika saker i tillvaron.
Det gör vi när vi behöver det och när vi vill det.
Vi kan även tappa bort förmågor och förtränga
vår uppfattningsförmåga av vissa saker, alltså
bli omedvetna om dem. Detta betyder inte att det vi inte förnimmer
inte finns. Allting finns alltid om någon har vetskap om det. Tänk
t.ex. på ett språk som talades för några tusen
år sedan, innan skrivkonsten uppfanns. Då fanns det språket.
De som talade det var medvetna om orden och deras betydelser. Men eftersom
ingen längre talar det har det upphört att finnas; vi säger
att det är utdött. Vi är inte längre medvetna om hur
det lät, eller kanske ens vilken språkfamilj det bör ha
tillhört, men vi vet med säkerhet att det måste ha funnits.
|
|
 Nu
tar vi nästa steg i medvetande-nivå.
När våra kroppar slutar fungera, vi brukar kalla det för
att vi dör, lämnar medvetandet kroppen tillsammans med själen.
Detta är mycket sunt, eftersom en död kropp inte är särskilt
användbar, eller hur? Men medvetandet fortsätter att finnas.
Medvetandet består av energi och kan inte bara upphöra att
existera. Däremot kan energin, som det rena medvetandet består
av, ha en frekvens och en beskaffenhet som gör att vår nuvarande
vetenskap inte kan mäta det. Men det finns alldeles för många
exempel på människor som har minnen från andra livstider
för att vi bara skall vifta bort dem som fantasier och ovetenskapliga
påståenden.
Allt vi upplever "spelas in" i minnet, som hänger ihop
med medvetandet. Ibland jämförs minnet med en videobandspelare
med många kanaler: bild-, ljud-, smak-, lukt-, känsel- och
eventuellt fler kanaler. I alla händelser verkar det riktigt att
allt vi någonsin upplever spelas in. Med lite påtryckningar
kan även minnen från livstider före den nuvarande plockas
fram. Därför kan man emellanåt höra hur folk plötsligt
talar helt annorlunda än de brukar. Man har faktiskt exempel på
att folk har talat språk och dialekter som ligger århundraden
bakåt i tiden ( språkvetare har bekräftat riktigheten
sedan de hört inspelat material ) och man har t.o.m. fått höra
språk som ingen nu levande begriper, men som talats under delar
av en regression* när en person beskrivit sekvenser ur en livstid
för länge, länge sedan.
Det nuförtiden utdöda språket har alltså "återuppstått"
och under några ögonblick förts fram närmare medvetet
medvetande igen. För det finns i medvetandet hela tiden, men normalt
sett otillgängligt, eftersom det inte är till nytta och inte
har behövts på väldigt länge.
Tänk dig att
du är på en båt ute på havet ( = lever ditt nuvarande
liv ) och att en del av det du fiskar upp är bra och användbart.
En del av det du aldrig använder ligger och skräpar på
däck och i förråd, så du slänger det överbord
och det sjunker efterhand allt längre ner mot botten på sådär
8.000 meters djup. Men du har för säkerhets skull en nästan
osynlig liten lina knuten till det du slänger, om ifall att ... och
du programmerar in positionen på din GPS för varje sak du slänger
överbord. Men du seglar oförtrutet vidare hela tiden, för
på din båt går det inte att reva seglen. Du kan bara
styra efter bästa förmåga och ibland går det galet
i någon storm, så båten sjunker. Ibland hamnar man i
stiltje och båten ruttnar. Många av alla linorna som är
knutna till dig går av, men GPS:en är fast monterad på
dig. När du blir räddad av ett kringdrivande skrov kan du vid
behov fiska upp något av det gamla som kan vara användbart.
Det som inte hunnit sjunka så långt är lättast att
lokalisera och dra upp igen.
Minnen som inte hålls medvetet aktiva sjunker undan i glömska,
d.v.s. ner i det undermedvetna, men de finns ändå. När
det virvlar till i medvetandet / havet kan en del minnen dras upp ur "bottenslammet"
igen och bli synligt / aktivt medvetet.
|
|
Nästa medvetandenivå
består av det som ligger utanför individen.
Det kallas på engelska för "the consciousness grid".
På svenska skulle det bli ungefär "medvetande-nätet".
Grid är engelska för nätverk eller rutmönster. Jag
har inget riktigt bra svenskt ord. Det avser i alla händelser ett
nätverk ( knutpunkter som är förbundna med varandra ) som
spänner runt hela jorden, som ett skikt. I detta nätverk finns
allt vetande samlat och tillgängligt. När ett tillräckligt
antal individer vet eller gör något i samstämmighet, så
fortplantas denna vetskap i nätverket.
Som exempel kan nämnas vad som ibland kallas "den 100:e apan".
På en isolerad ö matade forskare en grupp apor med potatis.
När en apa började skrubba sina potatisar före själva
ätandet gjorde snart de andra likadant, eftersom det smakade bättre.
De lärde av varandra. När väl några få gjorde
likadant följde snart den stora massan efter. Sedan matade man apor
på en annan ö där man tidigare inte varit. Aporna där
gjorde likadant som på den första ön, men mycket snabbare.
På nästa ö satte alla igång med samma beteende direkt.
Beteendevetaren Rupert Sheldrake visade en klurig bild ( ni vet en sådan
där med mönster av fläckar och tomrum ) på TV i England
och folk fick ringa och tala om vad den föreställde. Det var
efterhand allt fler personer som såg vad det var och svaren strömmade
in i allt snabbare takt. Samma experiment gjordes lite senare i Australien
och då kom svaren betydligt snabbare än de gjort i England.
Såvitt jag vet är inte australiensare över lag särskilt
annorlunda än engelsmän å huvudets vägnar och resultatet
ansågs förvånande. 
Dessa exempel kan peka på att när mental energi når över
en viss gräns går det inte att stoppa dess spontana utbredning.
Det kan också inspirera individer till att försöka hämta
kunskap mera medvetet från det här kollektiva medvetandet,
samtidigt som det också åtminstone till en del kan förklara
varför man ibland "bara vet" hur något skall vara.
Resonans
Det kan också förklara till synes otroliga sammanträffanden.
När Alexander Bell lämnade in sin patentansökan för
telefonen gjorde han det bara timmar före en annan uppfinnare, Elisha
Grey, som bodde långt från Bells ort. Om man tänker sig
att ensikilda medvetanden skapar vågor i det kollektiva medvetandets
nätverk kan andra likasinnade enskilda medvetanden fånga upp
dessa mer eller mindre medvetet p.g.a. av resonans. D.v.s. om innehållet
i idéerna är tillräckligt lika sker ett slags ömsesidigt
utbyte / överförande vare sig man är medveten om det eller
ej. Man tror att man kommit på allting helt och hållet själv,
men ack ...
|
