Om språket, orden och dess innebörder.

Orden vi använder påverkar oss i mycket större utsträckning än vi oftast vill medge. Vi använder vissa ord i vissa sammanhang, gör kopplingar och de får då en betydelse eller innebörd som de inte har i andra sammanhang. Låter det kryptiskt?
Tja ... ta t.ex. Harry Belafontes gamla låt Jamaica Farewell, där han sjunger "Down the way where the nights are gay, and the sun shines daily on the mountain top"
( etc. ). Gå sedan ut och fråga någon om han är glad (= gay ) och du riskerar rentav att få en fet smäll. "Jag är min själ inte homo!" Ja, en fet smäll ... en stor eller överdriven smäll. Inte en fet = hal, glatt, oljig eller hudfettsbemängd smäll. Fet är inte alltid fet på samma sätt. Fet = stor eller vulgärt imponerande, för så har vi importerat ordet från USA. En ganska ny betydelse av ordet fet. Du har nog hört om en film som heter "Mitt stora, feta grekiska bröllop". Och det är inte feta-ost som avses.

Vuxna människor borde ofta tänka lite mera på vad de säger till sina barn.
När är ett barn tryggast? Om det får veta att farbrorn som står alldeles intill är "snäll" eller om det får höra att han är "inte farlig"? Skyddsmekanismerna i sinnet har en förmåga att hoppa över eller inte riktigt höra negationer, så "inte farlig" blir väldigt lätt "farlig" i en ett- eller två-årings öron, särskilt om det är sista ordet i meningen eller mamma betonar det lite extra. "Nejmen Anna, han är inte faarlig". Hur välmenande och betryggande det än var menat, så vet Anna nu med stor sannolikhet att farbrorn är farlig. Owääää!!!

"Ja, jag skulle kanske presentera mig. Jag heter Eric och bor ihop med en pojke ... ja, faktiskt en ung pojke ... väldigt ung. Han är inte mer än elva år, men vi älskar varandra väldigt mycket och ibland när vi går och lägger oss så ... gosar vi och har det jättemysigt, faktiskt". ( Lägg till en hostning och en lätt harkling här, lite flackande med blicken och så är saken klar: pedofil. Och han har mage att tala om det, den jäveln! )
"Ja, jag skulle kanske presentera mig. Jag heter Eric och bor tillsammans med min elvaårige son. Vi kommer väldigt bra överens och har ett nära, sammansvetsat förhållande".
Det är precis samma förhållande som beskrivs, men med olika ord och så får vi så olika uppfattning.

Det är alltså inte bara vad vi säger som har betydelse, utan också hur vi säger det. Verkligheten, alltså vår egen personliga verklighet, är och blir vad vi tror. Det fina i kråksången är att vi kan bestämma oss för att tolka det vi upplever på ett positivt sätt. Inte alltid helt lätt, men om man står på sig så blir man mer och mer positiv efterhand. Det man lägger sina tankar på, det drar man till sig. Tyvärr drar man även till sig det man inte vill ha om man tänker mycket på det. Det är bättre att tänka på det man faktiskt vill ha. Om du oroar dig mycket för att en viss sak skall hända, så är sannolikheten för att det verkligen händer större än om du inte bryr
dig om det.

Länk till min föreläsning om Ordens Makt på min föredrags- / föreläsningssida.