Ordet aura betyder utstrålning men i själva verket så är auran så oändligt mycket mer än bara en utstrålning från kroppen. När man pratar om auror så tänker sig de flesta ett skikt runt kroppen som bara är en massa fina färger men auran är så mycket mer än just det.
Auran fungerar som ett skyddshölje mellan kroppen och omvärlden. En aura är ett energifält som finns omkring allt, även de saker som vi kallar döda, t.ex. stenar, men även djur och växter har sin aura. Det enda djur som har en lika komplex aura som vi människor lär vara delfinen. Det som skiljer människans aura från de övrigas är att vår aura är så mycket mer komplicerad och den består av många fler olika färger i olika nyanser. Denna komplexitet representerar människans medvetande och alla fysiska, emotionella och andliga funktioner.
Auran består av fyra olika skikt.
Auran har självlysande och mycket klara färger i regnbågens alla nyanser. Det är inte många som kan se det här energifältet med blotta ögat, men om man däremot är uppmärksam så kan man känna av en annan persons aura.

Vissa människor kan se auran runt levande varelser som ett dis eller skimmer i en eller flera färger. Det finns mängder med tolkningar av vad auran är för något. Färgerna sägs återspegla personlighet och humör och dess storlek kan ange hälsan och graden av andlighet. All erfarenhet en människa har finns inom oss som vibrationer. Dessa fortplantar sig utanför kroppen och vi kallar det aura. Det är anledningen till att vi kan läsa av en person eller känna av känslostämningar. Någon som spår har förmågan att avläsa hur energierna i kroppen ligger för att se vart vi är på väg. En annan som är duktig på att avläsa vibrationer från olika sjukdomar kan avläsa det genom den information auran ger.
Vår energistatus kan alltså avläsas genom auran och ofta gör vi detta omedvetet. Kanske är det någonting vi känner av oftare än vad vi i själva verket är medvetna om, till exempel märker man aurans energier när man går in i ett rum och säger att det är en viss stämning där. När vi får mer erfarenheter så kan vi lära oss att göra denna avläsning medvetet, vi ökar vår intuition.

Som du vet består vitt ljus egentligen av ljus i alla färger från rött till violett. Detta kan man se dels i regnbågen men även genom att låta vitt ljus passera genom ett prisma. Ljuset delar då upp sig i de olika färgerna. Nedanför det röda färgfältet finns infrarött, och ovanför det violetta finns ultraviolett, men dessa färger är normalt osynliga för ögat. Om du skulle göra experimentet att låta ett stort antal personer markera gränserna uppåt och nedåt på det spektra som dom kan uppfatta, då skulle du upptäcka att vissa såg mer, och andra såg mindre, av spektrats ytterkanter. Några skulle sätta sina markeringar långt in i det röda fältet, och andra skulle se en del av det normalt osynliga fältet. Några skulle inte kunna se en del av det violetta fältet, och några skulle uppleva en stor del av det ultravioletta, osynliga, färgfältet. Dessa variationer uppstår på grund av olika personers känslighet i ögonen, dess tappar och stavar i ögonbottnen. Men det kan även bero på andra synnervsmässiga eller syncentramässiga orsaker.

Försöken skulle emellertid visa att några kan uppleva färger som är helt osynliga för andra. Detta är orsaken till att vissa personer kan se aurautstrålning, och andra inte kan det. Trots allt kan denna bristande fysiska auraupplevelse kompenseras genom att ESP-förmågan utvecklas. På så sätt kan den levande auran uppfattas med de ickefysiska sinnesorganen och denna upplevelse kan vara betydligt mera uttömmande än det fysiska auraseendet. Det räcker ju som bekant inte bara att se auran och dess färger, utan man måste även kunna tolka det man ser och denna tolkning sker normalt på ESP-väg. Även om man helt mekaniskt skulle kunna lära sig vad grundfärgerna betyder, så kan den intuitiva ESP-tolkningen ge betydligt mera detaljer, speciellt om de olika nyanserna, än det mekaniska färgseendet. Auran varierar i färg och täthet och utsträckning beroende på andlig utvecklingsnivå, sinnesstämning, ev. sjukdomar osv. Den har sin största täthet intill kroppen. Den är vidast kring huvud och skuldror trots att de flesta auratydare föredrar att beskriva den som äggformad runt hela kroppen. Auran kan även vara veckad och man upplever då ovala färgfält runt individen. Sjukdomar och i viss mån även sjukdomsanlag syns som skuggor eller mörka färgfält i auran. Känslor ger sig tillkänna genom färgspel, ja till och med blixtar lär kunna förekomma i och utanför den synliga auran. Aurans utsträckning är troligtvis oändlig, men styrkan avtar och tunnas ut ju längre från kroppen den kommer. Man upplever den således starkast tätt intill kroppen och sedan allt svagare. Auran kan genom viljepåverkan utsträckas kraftigt åt något visst håll.

En person som kan använda pekare eller slagruta kan påvisa att det runt alla människor, djur, växter och saker finns ett fält av jordstrålning. Detta fält är knappt märkbart på t.ex. en sockerbit, medan det runt ett träd kan vara ca. en halv meter. Mätningar på människor har visat att friska, starka och utvilade personer har en ganska stor aura. Den kan vara 2-4 meter i radie, men även större. Jag har hört talas om personer med en aura som sträckt sig 8 - 10 meter ut från kroppen. Sjuka människor däremot har väldigt liten aura, eller nästan ingen alls. En annan intressant egenskap hos auran är att om en person, som inte står i en fri zon, d.v.s. en plats utan inverkan av något slags jordstrålningsfält, sedan kliver in i ett fält så minskas auran kraftigt under tiden som personen står i fältet. En person som står i en fri zon och håller ut sin arm rakt åt sidan, som han samtidigt får nedpressad av en andra person, får mycket svårare att hålla emot om han sedan förflyttar sig till ett currykors. Då auran minskar så minskar alltså personens kraft att hålla emot. Mätning av auran runt ett föremål görs enklast genom att man med en slagruta i sidled förflyttar sig från föremålets centrum och utåt. Då slagrutan slår har man detekterat en förändring i jordstrålningsfältet, alltså där auran upphör.